Tänkte inte skriva så mycket om lördagen men den var helt okej trots att det hände massa onödiga saker under kvällen som man helst hade skippat. Nu ska jag hoppa i säng så jag är pigg imorgon. Tänkte slänga in några bilder iallafall:

Min första kärlek.. Vad ska man säga. Första kärleken är alltid speciell, oavsett vad den resulterar i. Det var precis när jag hade flyttat från Härnösand och började på Höglunda skolan som jag lärde känna denna person. Han gick i klassen ovanför mig och var nära vän med en kompis till mig. Jag kommer ihåg att jag redan från första stunden kände att han var speciell, inte helt som alla andra. Långt hår, lite busig och fruktansvärd trotsig. Han var otroligt svår att tyda och att det som visade på att han egentligen var en trasig själ gjorde mig bara mer intresserad. Jag ville vara den personen som skulle få han att må bra, som han skulle vilja vara med utav alla de andra. På den vägen var det. På dagarna gick jag i en dimma, när jag tycktes se en skymt av han på skolan så slog alltid hjärtat volter och de stunder som han pratade med mig kunde jag leva på i veckor. Kärlek är dock aldrig smärtfritt. Jag kommer ihåg så väl hur dåligt jag kunde må de dagar han inte frågade efter en kram, de fåtal gånger han inte ens sa hej och när jag fick lyssna på när han pratade om andra tjejer. Dom gångerna brukade det kännas som om hela världen gick under. "Love hurts" var alltid min ultimata tröst låt. En låt som idag fortfarande får mig att tänka på den här personen och den tiden. Trots att jag tillslut faktiskt berättade hur jag kände för den här personen så vart det aldrig mer än drömmade då. Året efter slutade han på Höglunda och jag blev kvar, trots det lyckades vi på något vis ändå söka upp kontakten med varandra igen och det blev första gången det officiellt var vi. Detta höll därimot inte någon längre tid. Jag som hade tänkt och drömt så länge blev överväldigad när jag äntligen fick det jag hade velat. Något som gav mig panik, varför vet jag inte. Jag slutade svara på samtal tills han skulle förstå att det var slut. Jag var så förstörd men jag hade aldrig varit i ett förhållande förut. Jag visste inte vad man skulle göra eller hur man skulle bete sig. Att denna killen också var väldigt " hoppa från tjej till tjej" gjorde mig rädd. Jag visste att jag aldrig skulle klara av att bli sårad. Tiden gick. Jag försökte träffa andra och lyckades alltid känna att jag gått vidare tills de dagar kom då jag råkade springa in i honom igen. Jag var fast. Vi tog upp kontakten igen efter en tid och försökte för en andra gång. Denna gång kändes det seriösare, vi var ju trots allt äldre men även den här gången tog det slut efter en tid. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva. Han hade sårat mig så otroligt mycket och alla år som jag spenderat på han kändes bara som förlorad tid. Precis som förra gången slutade vi prata med varandra. Den här gången kände jag att det verkligen var det sista jag ville höra av honom. Han fortsatte som han alltid gjort och jag gick vidare för första gången på riktigt och började träffa en annan kille som förändrade mig på många plan.

Som jag sa tidigare är första kärleken verkligen speciell. Man upplever och känner saker som varit främmande för en tidigare. Jag tror alla har en speciell plats i hjärtat för personen man fick uppleva detta med. Jag är iallafall glad att jag och min första kärlek fortfarande kan prata och vara vänner. Trots allt.

Varje låt har en historia bakom sig.

Emelie Lundberg heter jag. Är 19 år och bosatt i Sundsvall. Tog studenten i somras och jobbar för tillfället som timvikarie på Granbackens äldreboende tills jag har kommit till underfund med vad jag vill vidareutbilda mig inom. Ord som beskriver mig bra som person enligt mig själv är: Envis, ärlig, omtänksam och emellanåt väldigt flamsig. Har alltid varit lite av en drömmare och kär i kärleken, vilket har en tendens till att göra mig besviken många gånger. Har svårt med att tider förändras och att släppa taget om människor som varit en stor del av mitt liv. Jag blir väldigt lätt rastlös och är ständigt på jakt efter spänning, det värsta jag vet är att känna att jag går miste om tid. Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och min bästa vän genom alla väder. Spelade gitarr ett tag men gav upp på grund av min usla taktkänsla. Ja, vad finns det mer? Om jag inte får sitta på vänster sida i bussen så blir jag skit nervös. Men det är bara konstigt.

Just! Jag älskar mina vänner. Ni är guld!

Hittade en lista med olika ämnen som man ska skriva om under 30 dagar som jag tänkte testa på. Kanske kunde vara intressant.

Så här ser den ut:

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dock är det självklart att vissa undantag måste göras de dagarna då man faktiskt har bättre saker för sig, haha. Får se vem utav mig och Malin som håller ut längst.

Tillbaka! Ännu en gång. Kände att jag behövde en nystart. Det gamla bloggen handlade till större delen om en person som vid den tidpunkten stod mig närmast hjärtat. Kändes inte lönt att fortsätta. Den här gången gör jag det för mig. Ingen annan.

För tillfället har jag bosatt mig ute i Njurunda hos min kära syster. Letar förfullt efter ett eget litet boende vilket inte är det lättaste. Skulle vara en sån oerhörd lättnad om man kunde hitta något relativt centralt så man slipper pendla allt för långt till jobbet. Får hoppas att jag får turen på min sida snart. :-)

Årets lärdom: Tro aldrig på något som sägs från ett tomt hjärta.